Mitt Harpospel
Kjell Hagberg
Till min hemsida
Nyckelharpan har inte alltid sett ut och låtit som den gör i dag. På 1700-talet var tonomfånget
något mindre, bordunspelet var på modet och strängarna så placerade att det var svårt att undvika
bordunerna. Denna harptypen kallas i dag för KONTRABASHARPA. Här kan du jämföra ljudet från en
kontrabasharpa med hur en "modern" kromatisk harpa låter.
Här är min kromatiska harpa. Den byggdes på 1970-talet av Arne Rydberg i Stockholm. Lyssna till en kort snutt (wav-fil) av en
polska efter Eric Sahlströms farfar. (Jag gjorde den kort eftersom
det tar så lång tid att ladda den om man ej har bredband). Skall göra om den till MP3 senare.
Så här ser kontrabasharpan ut. Den byggdes av Lasse Boman i Södertälje i slutet av 1970-talet som
en exakt kopia av en 1700-talsharpa: Jag har för mig att han var ägare av originalet. Det enda
som inte är tidsenligt är väl strängmaterialet. För stämningen av strängarna kan man studera Jan
Lings avhandling om nyckelharpan. Jag har valt att som regel stämma de två bordunerna i G/D och
alltså spela de flesta låtarna i Gdur. Om jag vill spela en låt i C så får jag stämma om
D-bordunen till C. De flesta låtarna i Byss-Callehäftet går att tranponera till G dur om de inte redan
är noterade så. Den här Byss-Callepolskan är nr 2 i nämnda häfte. Låten skall
ha traderats från Byss-Calle via Spelmannen David Skärberg (1811- Gårdskär) till Per Johan Bodin
(1855- Gårdskär) som berättade att en annan spelman, Per Persson Menlös, gick 7 mil för att lära
sig den.